330 yards och 30 miljoner dollar: PGA Tour 2026 i siffror

Aldrich Potgieter slog bollen längre än någon spelare före honom, och Scottie Scheffler tjänade mer pengar än någon annan PGA Tour-spelare under en säsong tidigare. Men statistiken för säsongen 2026 berättar mer än bara en historia om extrem slaglängd och höga prispengar. Den visar framför allt att det i slutändan inte är den enskilda spektakulära styrkan som avgör, utan samspelet mellan längd, precision, närspel, puttning och jämnhet.

För första gången två spelare över 330 yards

330-yardsgränsen ansågs länge vara oöverträffad i PGA Tourens statistik över drivlängd. År 2026 slogs denna gräns till och med två gånger: Aldrich Potgieter ledde statistiken med ett genomsnitt på 331,1 yards, följd av Rory McIlroy med 330,3 yards.

Därmed var det för första gången två spelare som i genomsnitt slog längre än 330 yards under samma säsong. Potgieter överträffade samtidigt sitt eget rekord från föregående år med 6,1 yards. Jämfört med Bryson DeChambeaus tidigare rekord på 323,7 yards från 2021 låg sydafrikanen 7,4 yards före.

Utvecklingen blir särskilt tydlig när man betraktar några historiska milstolpar:

När John Daly 1997 för första gången överskred genomsnittet på 300 yards var det ett historiskt undantag. Knappt tre decennier senare ligger två spelare över 330 yards. Sedan de officiella mätningarna inleddes 1980 har rekordet därmed ökat med 56,8 yards.

Det är viktigt att notera att PGA Tour inte mäter den längsta enskilda utslaget, utan genomsnittet av de uppmätta Driver-drivarna. Per runda registreras utslagen på två utvalda hål. Hålen ska helst ligga i motsatta riktningar för att vindens påverkan ska utjämnas. Mätningen sker fram till den punkt där bollen stannar – oavsett om den ligger på Fairwayen eller inte.

Potgieter slog längst – men inte mest effektivt

Siffrorna för Aldrich Potgieter visar samtidigt tydligt varför drivlängd och kvaliteten på en utslag inte är samma sak. 21-åringen slog längre än alla andra, men träffade bara 51,83 procent av Fairwayerna. I drivnoggrannhet hamnade han därmed på 147:e plats.

Som jämförelse: Russell Henley ledde fairwayprocenten med 72,59 procent. Det var alltså en skillnad på mer än 20 procentenheter mellan säsongens längsta och mest precisa spelare.

Även statistiken ”Strokes Gained: Off the Tee” relativiserar Potgieters rekord. Detta mått utvärderar inte bara hur långt en boll flyger. Det tar även hänsyn till var den landar och vilken fördel eller nackdel positionen medför för nästa slag. Potgieter hamnade på 16:e plats i denna kategori. McIlroy slog visserligen bollen 0,8 yards kortare, men var enligt den aktuella utvärderingen betydligt bättre när det gäller den totala effekten av sina utslag och hamnade bland de tio bästa.

Det är en av säsongens viktigaste insikter: ett långt utslag är inte automatiskt ett bra utslag. Den extra längden blir först en verklig fördel när den kombineras med kontroll och en gynnsam utgångsposition för det andra slaget.

Scottie Scheffler: Säsongens mest effektiva spelare

Medan Potgieter och McIlroy dominerade distansstatistiken var Scottie Scheffler måttstocken för den totala prestationen. Världsetta vann Tour Championship i East Lake med tre slags försprång och nådde tre segrar under säsongen.

Ännu mer enastående är hans resultat när det gäller prispengarna. Scheffler tog hem cirka 30,94 miljoner US-dollar. Därmed blev han den första spelaren i PGA Tourens historia att passera 30-miljonersgränsen under en säsong. Hans summa var mer än dubbelt så hög som Cameron Youngs, som kom tvåa med cirka 15,07 miljoner US-dollar.

De fem främsta platserna i prispengsrankingen:

Nio spelare tjänade mer än tio miljoner US-dollar, 33 kom upp i mer än fem miljoner. Scheffler spelade dock inte bara i en egen klass rent ekonomiskt. Även när det gäller den officiella poänggenomsnittet, som är anpassat efter banans svårighetsgrad, låg han i topp.

Schefflers försprång framför McIlroy uppgick till 0,723 slag per runda. Över fyra rundor blir det sammanlagt nästan tre slag – ett betydande försprång på den här nivån.

Schefflers säsong var så stark just därför att den inte byggde på en enda spektakulär kategori. Hans siffror visar snarare vilken betydelse jämnhet har på PGA Tour: låga resultat, regelbundna toppplaceringar och förmågan att vinna de avgörande turneringarna.

Karriärintäkter: Scottie Scheffler passerar Tiger Woods och sätter nytt rekord.

Fyra spelare med tre segrar vardera

Segerstatistiken ger en något annorlunda bild än prispengs- och poängrankingen. Fyra spelare nådde tre turneringssegrar vardera under 2026: Matt Fitzpatrick, Scottie Scheffler, Wyndham Clark och Chris Gotterup. Cameron Young vann två turneringar. Ytterligare 24 spelare skrev in sig på vinnarlistan en gång vardera.

Totalt visar denna översikt 29 olika vinnare. Säsongen dominerades alltså inte alls av en enda spelare när det gäller turneringssegrar. Schefflers särskilda ställning berodde på en kombination av segrar och enastående jämnhet.

Även några andra namn sticker ut. Fitzpatrick vann tre turneringar, hamnade på tredje plats i prispengarna och på fjärde plats i poängligan. Gotterup nådde också tre segrar och passerade gränsen på tio miljoner US-dollar. Young vann två gånger och blev tvåa i prispengalistan. McIlroy vann å sin sida bara en turnering, men hörde till toppgruppen när det gäller poäng, längd och prispengar.

Läs allt om de fyra herrarnas golfmajortävlingar 2026 här.

Jacob Bridgeman: Säsongens bästa Putter

Den mest iögonfallande specialstatistiken gick till en spelare som inte hör till de etablerade superstjärnorna. Jacob Bridgeman ledde statistiken Strokes Gained: Putting med ett plus på 0,693 slag per runda. Enkelt uttryckt vann han i genomsnitt nästan sju tiondelar av ett slag jämfört med resten av fältet på greenerna – och det i varje runda.

Bridgeman var dessutom etta i kategorin Total Putting. När det gäller puttar per träffat green låg han på tredje plats, och när det gäller puttar per runda på femte plats. Även när det gäller andelen enputtar och undvikande av treputtar hörde han till de bästa spelarna.

Hans puttning lade grunden till en anmärkningsvärd säsong. I februari vann Bridgeman Genesis Invitational och slog där bland annat Rory McIlroy. Enligt den här källan var det hans första seger i sin 84:e start på PGA-touren. I FedEx Cup-ställningen slutade han säsongen på fjärde plats.

Strokes Gained: Putting är i detta sammanhang mer talande än rena statistiska siffror. Den som till exempel ofta måste spela långa putter har automatiskt en högre risk för treputtar. Det kan bero på svagare närspel och behöver inte nödvändigtvis vara ett rent puttproblem. Strokes Gained försöker utvärdera prestationen på greenen mer oberoende av de övriga slagen.

Bridgemans samlade profil visar dock också var hans nästa utvecklingssteg ligger. I Strokes Gained: Off the Tee hamnade han på plats 77, i Strokes Gained: Approach på plats 50. Om han kombinerar sin enastående prestation på greenerna med bättre utslag och närspel kan den oväntade vinnaren bli en regelbunden titelkandidat.

Ryan Gerard tog det största steget på greenerna

Det är inte bara de bästa absoluta siffrorna som är intressanta. Säsongen 2026 bjöd också på anmärkningsvärda framsteg inom puttningen.

Erik van Rooyen förbättrade sig i statistiken ”Strokes Gained: Putting” med 0,846 slag per runda. Över 36 hål motsvarar det en fördel på cirka 1,7 slag jämfört med hans nivå året innan, enligt Golfweeks beräkningar. En stor svaghet förvandlades enligt analysen till en elitstyrka. Det räckte dock inte för en framgångsrik säsong: Van Rooyen missade 11 av sina 20 cut.

För Ryan Gerard sammanföll förbättringen med bättre totalresultat. Han förbättrade sig med 0,67 slag per runda och klättrade i puttrankingen från plats 154 till plats 27. Gerard klarade 22 av 26 cut, blev bland annat tvåa i Sony Open, American Express och Memorial Tournament och slutade på tredje plats i Tour Championship. Hans säsongsintäkter uppgick till mer än tio miljoner US-dollar.

Gerards säsong illustrerar därmed särskilt väl hur en förbättring inom en enskild kategori kan bidra till ett genombrott – förutsatt att den går hand i hand med stabilitet i övriga delar av spelet.

Framtiden tillhör de mest effektiva spelarna

Säsongen 2026 har på ett imponerande sätt bekräftat den moderna golfens ”power-era”. Aldrich Potgieters 331,1 yards och Rory McIlroys 330,3 yards markerar en ny dimension. Utvecklingen under de senaste decennierna visar att PGA Touren blir allt längre.

Samtidigt utgör siffrorna en viktig motvikt till den rena längdkonkurrensen. Potgieters placering när det gäller fairwayprocent visar att längd utan kontroll tappar i effekt. Jacob Bridgeman bevisar hur mycket en exceptionell Putter kan åstadkomma. Ryan Gerard visar att en målinriktad förbättring statistiskt och sportsligt kan utlösa nästa steg.

Det mest övertygande beviset är Scottie Scheffler: tre segrar, den bästa justerade scoringgenomsnittet och en säsongsinkomst på cirka 30,94 miljoner US-dollar. Han var inte nummer ett i varje enskild statistik. Men han var stark inom de områden som ger mest utdelning över en hel säsong.

Den avgörande frågan handlar därför inte längre enbart om vem som slår längst. Den lyder: Vem utnyttjar längden, precisionen, närspelet och Puttern till den största samlade fördelen? Inom denna disciplin var Scottie Scheffler 2026 den som satte standarden.